6 januari 2021

Fotografera silversmycken på vit bakgrund

Fotografera silversmycken mot vit bakgrund, Saga Melina silversmycken

Jag fick i uppdrag att fotografera silversmycken åt ett märke som heter Saga Melina som ägs och drivs av Saga Gevargez. Smyckena är handgjorda av Saga själv och har blivit mycket uppmärksammade i media de senaste åren.

Att ljussätta och fotografera smycken är en ganska stor utmaning och kräver en hel del både vad gäller utrustning, noggrannhet och kunnande. Bilderna skulle dessutom vara frilagda mot vit bakgrund enligt kundens önskemål. Blanka silversmycken (som reflekterar ALLT ljus åt alla håll) som ska se ljusa och blänkande ut, dessutom mot vit bakgrund – där har ni en utmaning!

Tillräckligt stort/långt skärpedjup

För att fotografera produktbilder på så små saker som örhängen, ringar, armband etc. så behövs ett makro-objektiv. Det innebär att man kan komma väldigt nära objektet som ska fotas. Jag använde ett Canon 100mm f2.8. MEN, det räcker inte där. Tar man en bild på nånting där kameran är på ca 30 cm avstånd så blir skärpedjupet väldigt, väldigt kort.

Skärpedjup är beroende av tre saker:

  • Avstånd till föremålet
  • Bländartal
  • Brännvidd

Ju närmare föremålet man är desto kortare skärpedjup, ju lägre bländartal (större bländaröppning) desto kortare skärpedjup, samt ju längre brännvidd (mer ”zoom”) desto kortare skärpedjup. Så vill man ha ett stort/långt skärpedjup så bör man således backa lite grann, zooma ut till mer vidvinkel och fota på ett så högt bländartal som möjligt, eller?

Problemet är att när man fotar smycken så behöver man vara väldigt nära och fota på ganska lång brännvid (mycket ”inzoomat”), eftersom de är så små. Så det BLIR kort skärpedjup oavsett hur man bär sig åt. Lösningen kallas focus stacking vilket jag berättar mer om lite senare.

Diffraktion

Som jag nyss skrev så blir skärpedjupet längre ju högre bländartal (mindre bländaröppning) man använder. MEN, då har vi ytterligare ett problem som kallas diffraktion. Fotar man på ett väldigt högt bländartal som t ex f22, så blir visserligen skärpedjupet större, men du förlorar en väldig massa detaljrikedom och skärpa över hela bilden, vilket är väldigt tråkigt. Det har att göra med hur ljusvågor beter sig när de passerar genom en ”för liten” bländaröppning.

Ett objektiv presterar som bäst runt bländare 8-11, dvs där får du bäst detaljrikedom och skärpa. För den som vill damma av fysikkunskaperna så finns det ett väldigt tekniskt inågende videoklipp här som vetenskapligt förklarar vad diffraktion är:

Summan av kardemumman är i alla fall att jag ville fota på bländare 11 för att bibehålla skärpan och detaljrikedomen i bilderna.

Focus stacking

Jag använder det engelska ordet för detta för jag känner inte till någon bra svensk översättning. Focus stacking går ut på att man fotograferar en rad bilder, ca 10-15 stycken, där fokuspunkten förflyttas steg för steg för att täcka in ett större skärpedjup än vad som är möjligt med en enda exponering. Alla bilderna kombineras sen till en enda där man får ett väldigt stort/långt skärpedjup.

Rent praktiskt så finns det olika sätt att göra detta på. Det finns ”slädar” där du helt enkelt flyttar kameran framåt/bakåt och tar flera bilder. Eller så kan man manuellt flytta fokuspunkten genom att vrida på fokusringen på objektivet. Eller så kan man automatisera det med ett kameratillbehör som heter CamRanger, där man helt enkelt matar in i en app som sedan sköter all exponering. Har inte testat denna metod än men den funkar säkerligen väldigt bra då jag har en vän och kollega som brukar använda sig av det.

Jag använde den manuella metoden, där kameran var monterad på stativ och jag flyttade fokuspunkten mellan exponeringarna genom att vrida på objektivets fokusring. Nedan visar jag 3 bilder av totalt 22 som jag tog för att ”stacka” en slutgiltig bild på armbandet. De delar som är inringade i rött visar var skärpan sitter på respektive bild. För varje bild jag tar i serien så flyttas fokusplanet längre bort i djupled, ytterst lite i taget. För varje varje smycke så krävdes alltså att jag fotade minst 10-15 bilder för att sedan kombinera dem till en slutgiltig bild. Med olika försök, ljussättningar, vinklar etc. så blev det totalt en bit över 1200 exponeringar tagna vid denna fotografering…

Focus stacking vid fotografering av silversmycken
Focus stacking vid fotografering av silversmycken.
Ljussättning för smyckesfotografering med focus stacking
Ljussättning för smyckesfotografering med focus stacking.

För att ”stacka” bilderna så kan man använda en funktion i Photoshop som du hittar under File -> Scripts -> Load files into stack… som gör att bilderna du valt hamnar i varsitt lager i samma fil. Markera därefter alla lager och välj Edit -> Auto-blend layers och välj stack.

Jag rekommenderar dock INTE denna metod för det tar en väldig massa prestanda från din dator, det tar låååååång tid om bilderna är högupplösta och det är många bilder som ska stackas. Dessutom blir inte resultatet särskilt bra alla gånger. Så det finns faktiskt en annan programvara som gör ett snabbare och bättre jobb än Photoshop i detta fall, som heter Helicon Focus. Det är gratis att prova i 30 dagar och om du ska ägna dig åt Focus stacking så rekommenderar jag starkt att testa det. SUPERENKELT att använda och ger ett mycket bra resultat. Här är en väldigt bra och ingående tutorial om hur Helicon Focus fungerar:

Ljussättning för att fotografera smycken

Ljussättningen är A och O när man fotograferar smycken, klockor eller andra blanka föremål. En viktig aspekt är att skuggor/mörka partier är precis lika viktiga som highlights och ljusa partier. Om man ljussätter i ett ljustält eller en annan setup där man smackar på så mycket ljus det bara går, utan att blanda in några skuggor eller mörka partier som reflekteras i smycket, så ser det för platt ut. Det våra ögon uppfattar som blankt när man ser smycket i verkligheten ser matt ut på bilden om man har för mycket platt och kontrastlös ljussättning.

Jag använde softboxar, diffusionsskärm, hemmagjorda reflektorer av papp och aluminiumfolie, svarta pappersbitar m.m. för att ljussätta smyckena. Det var en hel del experimenterande eftersom varje smycke skiljde sig väldigt mycket åt i form och utförande. Fotar man en serie klockor som ser likadana ut så kan man oftast använda samma ljussättning på alla bilder. Så var inte fallet den här gången… 

Nedan visar jag ett par av de olika ljussättningar jag byggde upp. Den vita ”konen” på kamerans objektiv är en lampskärm från IKEA som råkar passa väldigt bra på objektivets diameter. Det använder jag för att jag inte vill man en mörk reflektion i smycket från det håll kameran är placerad, eller åtminstone minska ner den reflektionen något så den inte blir så mörk.

Ljussättning för smyckesfotografering med focus stacking
Ljussättning för smyckesfotografering med focus stacking.
Ljussättning för smyckesfotografering med focus stacking
De svarta pappersbitarna i den här bilden står placerade där för att accentuera konturen av örhänget bättre. Den allra sista bilden i detta blogginlägg är den slutgiltiga efter retusch, där den svarta ”linjen” som pappersbitarna skapade syns tydligt.

Ett tips om du ska ljussätta för att fotografera smycken är att använda blixtarnas inställningssljus. Då kan man flytta ljuskällorna eller vrida och flytta smycket och se direkt hur ljuset reflekteras. Likaså om man lägger till mörka reflektioner som jag gjorde med hjälp av svarta pappersbitar. Man kan då se direkt hur smycket reflekterar ljusa och mörka delar och på så sätt justera detaljerna tills man får önskat resultat.

Ett annat knep, som i princip är ett måste, är att använda en typ av wax för att placera smyckena på, särskilt de mindre smyckena som örhängen. Häftmassa skulle nog fungera bra också men det är lite för kladdigt och kan lätt bli ännu kladdigare utav värmen från blixtarna. Waxet jag använde håller fast smycket i den vinkel man placerar det i utan att ”ge med sig” så smycket faller omkull.

Retusch av smycken

Retuschdelen innehåller en mängd steg, vilket blir aningen för omfattande för att gå in på i detalj i den här artikeln. Men kort sammanfattat så handlar det om att först stacka bilderna till en enda bild med längre skärpedjup. Denna bild friläggs sedan med hjälp av pennverktyget. Sedan handlar det mycket om att städa upp och snygga till smyckena, ta bort damm och fläckar samt göra reflektioner snyggare i konturer och kontrast. I vissa fall, när en reflektion är ”för ful” så får man helt enkelt rita dit en fejkad reflektion som har en snyggare form, jämnare kontur osv. Till detta uppdrag hörde också att smyckena skulle ha en svag skugga för att framstå bättre mot den vita bakgrunden. Denna skugga behöver ibland ritas dit för hand. Metoden för att få dit en naturlig och snygg skugga varierar från bild till bild.

Sammanfattningsvis kan jag nog påstå att detta är det svåraste jag har ljussatt och retuscherat någonsin på mina 17 års fotograferande. Det krävs ett väldigt, väldigt omfattande jobb för att fota bra produktbilder på silversmycken. Allt från förberedelser till ljussättning till placering av smyckena till fotografering till retusch kräver väldigt mycket tålamod och noggrannhet. I efterhand kan jag fortfarande se detaljer där jag tycker att visa reflektioner och blänk borde se lite bättre ut. Ibland är det jobbigt att vara perfektionist…

Saga Melina silversmycken, halsband
Saga Melina silversmycken, halsband.
Saga Melina silversmycken, örhängen
Saga Melina silversmycken, örhängen.
Saga Melina silversmycken, armband
Saga Melina silversmycken, armband.
Saga Melina silversmycken, armband
Saga Melina silversmycken, armband.
Saga Melina silversmycken, örhängen
Saga Melina silversmycken, örhängen.

Lämna en kommentar