13 tips för att fotografera konsert eller föreläsning

Markus PetterssonFoto2 Comments

Eric Thyrell föreläser på Novahuset, Örebro Universitet

I detta blogginlägg har jag samlat ihop lite tips för dig som ska fotografera konsert eller föreläsning. Jag kommer att beröra en del av utmaningarna man kan ställas mot vid ett sånt uppdrag och hur man kan tackla dem. Man stöter på en hel del problem och det är inte helt enkelt alla gånger. Det kan krävas ett par försök innan man upptäcker vad man måste tänka på. Med dessa tips kanske någon kan undvika några av de misstag jag själv gjorde ett par gånger innan jag fick till bilderna som jag ville ha dem från en föreläsning eller en konsert.

Jag blev nyligen anlitad för att fotografera en föreläsning (eller tre olika om man ska vara noga) i Örebro med Torkild Sköld, Eric Thyrell och Jesper Caron. Tre välrenommerade och erfarna föreläsare som drar stor publik till sina föreläsningar. Jesper hade jag träffat en gång tidigare på Stora Hotellet i Örebro. Den här föreläsningen hölls i det nybyggda Novahuset på Örebro Universitet.

Punkterna 1-9 handlar om fotograferingen och punkterna 10-13 handlar om efterbehandlingen av bilderna.

  1. Använd både tele och vidvinkel
  2. Ta många bilder!
  3. Prioritera slutartiden och använd bildstabilisering
  4. Vitbalans i Auto-läget
  5. ISO i Auto-läget
  6. Om möjligt, fota inte på största bländaröppningen
  7. Ta med luft och objekt i förgrunden
  8. Flytta på dig!
  9. Var osynlig
  10. Justera vitbalans och exponering manuellt för varje bild
  11. Använd Image Processor i Photoshop
  12. Bädda in din egen metadata i filerna
  13. Ska man leverera bilderna i sRGB eller AdobeRGB?

Fotografering

1. Använd både tele och vidvinkel

Du bör ha ett teleobjektiv och ett vidvinkelobjektiv att växla mellan om du ska fotografera konsert eller föreläsning. På så sätt får du variation i bilderna och kunden får ett mer varierat bildmaterial att välja bland. Till fotograferingen i fråga hade jag två kamerahus med mig. Ett Canon 5D Mark III och ett Canon 7D Mark II. 5D har fullformatssensor och 7D har APS-C-sensor med 1,6 gånger brännviddsförlängning. Till dessa kamerahus hade jag två objektiv:

  • Canon EF 16-35mm f/2.8L II USM (ca 13 000 kr)
  • Canon EF 70-200/2,8 L IS II USM (ca 19 000 kr)

Eftersom 7D-huset har en sensor med 1,6x crop-faktor så blir teleläget på detta objektiv hela 320 mm. Så om jag ville ha maximal tele satte jag 70-200 på 7D-huset, och ville jag har maximal vidvinkel så satte jag 16-35 på 5D-huset. Bara att byta och omväxla beroende på hur man vill ha bilderna. Eftersom föreläsningen var närmare tre timmar så fanns det gott om tid för variation.

2. Ta MÅNGA bilder!

Som rubriken lyder, snåla inte på antalet bilder! Det är bättre att ha för mycket material att välja mellan och sedan sortera bort de bilder som blev mindre bra än att önska att man knäppte fler. Från denna föreläsning hade jag drygt 500 bilder som råmaterial. Jag levererade 212 färdiga bilder till kund vilket är ett ganska bra ratio i min mening.

Beroende på förutsättningar så blir oftast samtliga bilder inte ”keepers” som man levererar till kund. Ibland missar man skärpan, personen på scenen gör någon konstig min, felexponerade bilder som inte går att rädda, rörelseoskärpa osv.

3. Prioritera slutartiden och använd bildstabilisering

Jag har varit med om att jag har använt lite för lång slutartid pga att det har varit dålig belysning samt att jag inte har velat gå upp i för högt ISO-tal. Gör INTE så!!! Det resulterar i att man får en drös suddiga bilder som man kanske upptäcker först när man sitter vid datorn och kollar igenom dem i 100% förstoring på en stor och bra skärm. Det kanske inte är katastrofsuddigt, men tillräckligt suddigt för att skärpan inte ska vara godtagbar. Detta upptäcker man antagligen inte i kamerans LCD. Under en konsert eller föreläsning så har man ingen möjlighet att ta en paus och kontrollera att skärpan sitter på en större skärm.

Martin Timell på Örebro Slott

Bild från ett företagsevent med Martin Timell som konferencier, iklädd en lite lustig min 🙂 Detta var en av FÅ bilder som blev bra pga för lång slutartid. Bara att lära sig av sina misstag!

En oumbärlig funktion när man fotar konserter och föreläsningar med tele är bildstabilisering, som heter IS (Image Stabilizer) på Canons objektiv. IS gör att man kan fota med AVSEVÄRT längre slutartid än vad man skulle kunna ha gjort utan IS i samma ljusförhållanden och fortfarande få skarpa bilder. Således kan man hålla ner ISO-talet och få mindre brus i bilderna med hjälp av IS.

Hur lång slutartid man kan fota på är alltid en avvägning. Det beror på hur mycket och hur snabbt personen på scenen rör sig och hur bra/dåligt ljuset på scenen är. Jag skulle rekommendera 1/125 sekund, kameran i läget slutartidsprioritet (Tv-läget på Canon) och objektiv med bildstabilisering som ett bra utgångsläge. Under denna föreläsning växlade jag både till längre och kortare slutartider, från 1/60 ner till 1/250 sekund.

4. Vitbalans i Auto-läget

Det kan förekomma väldigt olika temperatur och olika ljusstyrka från olika belysningar på scenen. Våra ögon är väldigt duktiga på att anpassa sig och vi tänker inte på det. Vi har helt enkelt en väldigt mycket bättre vitbalanseringsfunktion inbyggd i våra ögon än vad en kamera har. Detta gör att en enda vitbalans inte fungerar för varje ställe som personen på scenen befinner sig på. Därför fotar jag alltid föreläsningar med vitbalansen inställd på Auto. Vitbalanseringen gör man istället sen i RAW-framkallningen.

När jag var på Nova-huset så hade jag ett kort samtal med ”ljuskillen” och han undrade lite pikande vad jag tyckte om färgtemperaturen på ljuset. Han var förstås medveten om att det skiljde sig väldigt, väldigt mycket i temperatur mellan de olika lamporna och det var antagligen flera fotografer som hade råkat ut för samma dilemma i denna lokal.

Här är två bilder tagna i följd direkt från kameran, ej vitbalanserade eller justerade i exponering. Bilderna är tagna med dessa inställningar:

Vänstra bilden:
Slutartidsprioritet (Tv-läget)
Slutartid: 1/80 sek
Vitbalans: Auto
ISO: Auto (som gav ISO2500)
Bländare: Auto (som gav f3.2)

Högra bilden:
Slutartidsprioritet (Tv-läget)
Slutartid: 1/80 sek
Vitbalans: Auto
ISO: Auto (som gav ISO800)
Bländare: Auto (som gav f2.8)

Eric Thyrell föreläser på Novahuset, Örebro Universitet

Eric har mellan dessa bilder förslyttat sig ca 3-4 meter i sidled, dvs. inte mycket alls. Som synes hade kamerans autoinställning väldiga problem med att få vitbalansen kontinuerlig mellan dessa bilder eftersom ljuset hade olika färg på de olika platserna på scenen. Även exponeringen var svår att få kontinuerlig. Det går så pass snabbt när en person rör sig mellan olika ställen på scenen så det är i princip omöjligt att få alla bilder rätt exponerade i kameran. Tänk dig att det skulle bli ännu större skillnad mellan vitbalanserna ifall jag hade haft den inställd på samma vitbalans hela tiden. På en viss punkt på scenen skulle det naturligtvis bli kanonbra, där vitbalansinställningen matchade ljuset på scenen, medan det fem meter åt sidan skulle bli katastrof. Så mitt råd är att göra det enkelt och köra på Auto-läget! Kameran gör så gott den kan men med förutsättningarna som gavs i det här fallet så syns det tydligt att det var ganska knepigt.

Jag återkommer till vitbalansering i efterarbetet i punkt 9.

5. ISO i Auto-läget

Detta var faktiskt första gången jag använde kamerans Auto-läge för ISO-tal, har aldrig gjort det förut. Jag tyckte själv att det var väldigt bekvämt och användbart. För som jag skrev ovan så prioriterar jag slutartiden när jag fotar föreläsningar. Suddiga bilder, hur fint ljus och hur brusfria bilder man än får, är inte användbara över huvud taget utan måste sorteras bort.

När personen rör sig mellan olika starkt ljus på scenen så blir det problematiskt om man har kameran inställd på ett fast ISO-tal, för man hinner inte justera detta i takt med hur personen förflyttar sig mellan olika ljusförhållanden. Därför väljer jag att leva med att jag får ISO800 på vissa bilder och ISO6400 på andra.

6. Om möjligt, fota inte på största bländaröppningen

Ett objektiv levererar inte de skarpaste bilderna det kan på största bländaröppningen. Därför, om man vill ha bästa möjliga skärpa, bör man hålla sig på åtminstone nåt steg uppåt i bländartal utifrån vad objektivet klarar av. Detta är förutsatt att ljusförhållandena tillåter det. I en del fall kanske det är så pass dåligt ljus att man måste hålla sig på största bländaröppningen (t ex f2.8).

På ett objektiv som t ex har f2.8 som största bländaröppning bör du, om du kan, gärna gå upp på f3.5. Det vore jättetrevligt om man kunde fota på f8, men det är inte aktuellt med förutsättningarna man har när man ska fotografera konsert eller föreläsning i befintligt ljus, för då skulle man behöva pressa upp ISO-talet i taket. Och oavsett vilka lovord tillverkarna har om sina kameror och hur bra recensioner de än har fått vad gäller hur bra de presterar på höga ISO-tal, så vill man alltid hålla det så lågt som möjligt. Det ÄR en jäkla skillnad på ISO100 och ISO12800.

7. Ta med luft och objekt i förgrunden

Konferencier på Novahuset, Örebro Universitet

Genom att fokusera och sen komponera om bilden, alternativt flytta fokuspunkten manuellt, så kan man få lite mer intressanta bilder än om varje exponering har exakt samma utsnitt och komposition. Prova t ex att ta med lite extra luft i bilderna och placera personen utåt hörnen av bilderna. Har man tur så finns det en fin ljussättning i bakgrunden som hamnar i en snygg oskärpa. Luft i bilderna kan också vara bra ifall bilderna ska användas till en affisch där man vill skriva text eller placera en logga eller annan info.

8. Flytta på dig!

1000 bilder från exakt samma vinkel blir jättetråkigt! Det vill inte uppdragsgivaren ha. Men bör därför helt enkelt förflytta sig runt i lokalen väldigt mycket för att få variation på bilderna. Från en punkt kanske det passar jättebra med vidvinkelbilder för att t ex få med publiken i bilderna. Från en annan punkt kanske man får kanonbra närbilder med teleobjektivet. Variation är bra helt enkelt!

Jesper Caron på novahuset, Örebro Universitet

Här stod jag lite gömd bakom scenen för att få med publiken i bild, som var ett önskemål från Jesper.

9. Var osynlig

Som fotograf på en föreläsning måste man vara så diskret man kan. Under en konsert kanske det inte är så stor grej, men 300 pers på en föreläsning som sitter tysta och är där för att lyssna på föreläsaren vill inte bli störda av att en fotograf går omkring och stjäl uppmärksamheten. Så smyg omkring och var så osynlig du kan!

Bildbehandling

Efterarbetet med såna här bilder handlar inte om så mycket detaljretusch. Det är i huvudsak justeringar i Camera RAW som behövs. Dessutom kanske inte uppdragsgivaren vill betala för ett gäng timmars detaljretusch utan hen vill ha många bilder helt enkelt. Från föreläsningen i detta fall så hade jag över 500 bilder att gå igenom. Slutleveransen till kund var 212 bilder. Bara det gör att man inte har tid/ork att jobba jättelänge med varje bild.

Som beskrivet i punkt 4 ovan så är ljuset vid föreläsningar och konserter inte alltid optimalt anpassat efter en fotografs önskemål, som gärna skulle vilja ha samma vitbalans i allt ljus. Temperaturen på ljuset kan skifta i regnbågens alla färger, och det gör vitbalanseringen väldigt knepig. Det kan räcka med att personen på scenen tar tre steg åt höger/vänster så skiljer det ett par tusen Kelvin i vitbalans. Således fungerar inte samma inställningar i RAW för alla bilder från jobbet.

10. Justera vitbalans och exponering manuellt för varje bild

Vitbalanseringen och exponeringen får man göra separat nästan för varje bild. Möjligtvis att man kan hitta ett gäng bilder om 4-5 stycken som man har tagit i följd då personen på scenen har stått kvar på samma ställe.

Här är två bilder som är tagna i följd. Eric har flyttat sig en liten bit i sidled på scenen mellan dessa bilder, vilket i det här fallet innebar en ganska stor skillnad i förutsättningarna. Överst är bilderna direkt från kameran. Bilderna i mitten visar de olika inställningarna i Camera RAW och nederst de färdiga bilderna, som jag försökte få så lika varandra som möjligt. Som synes behövs det väldigt olika inställningar för att uppnå samma resultat, beroende i vilka förutsättningar bilden är tagen.

Vänstra bilden:
Auto vitbalans
f3,2
1/250
ISO2500 (Auto)

Högra bilden:
Auto vitbalans
f3,2
1/250
ISO2000 (Auto)

Eric Thyrell, föreläsning på Novahuset, Örebro Universitet

11. Använd Image Processor i Photoshop

I Photoshop finns en användbar funktion som heter Image Processor som jag brukar använda när jag har många bilder som ska sparas till JPG/TIFF för leverans. Ni som använder Lightroom är säkert bekanta med många bra funktioner där för att göra ungefär samma sak. Jag har dock aldrig fastnat för Lightroom utan kör med Bridge, Camera RAW och Photoshop i min bildbehandling.

Jag använder den engelska versionen av Photoshop. Image Processor finns under File -> Scripts -> Image Processor. Där kan man välja att spara ut bilder från alla RAW-filer i en mapp till önskade format med en del inställningar som kan göras för samtliga bilder. Man kan t ex ställa in storlek i längsta sidan i pixlar, JPG med önskad komprimering och samtidigt spara som TIFF och PSD, allt med några få klick. Väldigt bra för ett snabbt arbetsflöde. Om du har ett funktionsmakro du vill lägga på för varje bild så finns det också som ett alternativ. På detta sätt slipper man göra om samma sak ett par hundra gånger när man ska spara bilderna för leverans.

Skärmdump på Image Processor i Photoshop

12. Bädda in din egen metadata i filerna

Om bilderna ska användas i en tidning eller skickas vidare någonstans där ytterligare en person kommer att arbeta med bilderna på något sätt så kan det vara bra att bädda in sin copyright-information i varje bild. Då kan personen se vem som har tagit bilden och skriva till rätt byline så att man som fotograf får credit för sina bilder. Ibland kanske nämligen den personen inte har någon aning om vem som har tagit bilderna och inte hinner ta reda på det. Då är det bra om den informationen finns inbäddad i bildfilerna.

Skärmdump från ``Edit metadata`` i Adobe Bridge.

Detta kan man göra väldigt enkelt i Bridge. Under Tools -> Create Metadata template skapar man en mall som kan appliceras på alla bilder i en mapp. Jag anger mitt namn, hemsida, e-postadress och telefonnummer men kan man naturligtvis fylla på med vad man vill. När man har sina bilder klara för leverans markerar man dessa i Bridge och väljer Tools -> Append Metadata och väljer där sin mall.

13. Ska man leverera bilderna i sRGB eller AdobeRGB?

Det finns två vanliga färgprofiler som används när man fotograferar med en digital systemkamera. De är sRGB och AdobeRGB. Det finns fördelar och nackdelar med dessa färgprofiler, och det handlar om vem din kund är.

AdobeRGB:
+
Fler färger, större färgrymd
+ Bra för tryck och framkallning hos avancerade fotolabb
+ Bäst att använda när du jobbar med bilder i Photoshop
Ser inte bra ut på webben, färgerna blir bleka och urvattnade
Ser inte bra ut på kundens skärm om denne inte har en bra skärm och ett bra program att visa bilderna i
Blir inte bra vid framkallning hos enklare fotolabb som inte tar hänsyn till färgprofil

sRGB:
+ Bra för framkallning hos ALLA fotolabb, även enklare då dessa förutsätter sRGB
+ Ser bra ut på skärm och på webben
+ Mindre risk att bilderna ser dåliga ut på kundens skärm
Innehåller färre antal färger
Inte optimalt för tryck eller framkallning hos avancerade fotolabb

AdobeRGB är oftast ett krav när du levererar bilder till en bildbyrå eller en reklambyrå. Då hamnar bilderna i händerna på en ”avancerad bildanvändare”. sRGB bör användas när du levereras bilder till en privatperson eller en ”mindre avancerad bildanvändare”. Så beroende på vem din kund är så får du anpassa dig efter det. Om du är osäker på vilken av dessa profiler du ska använda så är det säkraste alternativet att leverera bilderna i sRGB enligt mig. Även om slutanvändaren är en person på en InHouse-avdelning eller en AD på en byrå så är det inte säkert att dessa personer är lika nördiga och kunniga inom färgprofiler som du är. Jag har upplevt det själv flera gånger där man tycker att personen som kommer att jobba med bilderna borde ha koll, men så är inte alltid fallet!

Jag har provat att leverera bilder i AdobeRGB i fall då jag har trott att kunden/slutanvändaren var ”tillräckligt avancerad” men det resulterade i att kunden hörde av sig och klagade på att färgerna inte alls såg bra ut. Jag sparade då om alla bilder och levererade i sRGB och det såg bättre ut enligt kunden. Så om man kan avgöra detta redan från början så besparar man sig extra arbete.

 

Hoppas att dessa tips gav dig en inblick i vad man bör tänka på vid ett sånt här uppdrag. Kommentera gärna om du tycker att något saknas eller. Både ris och ros är välkommet! /Markus

2 Comments on “13 tips för att fotografera konsert eller föreläsning”

  1. Bra lista,
    även om jag kanske inte jobbar på exakt samma sätt. T ex det där med vitbalans på en föreläsning brukar jag försöka spara tid genom att komma så nära jag kan med manuella inställningar. Låter man kameran bestämma helt kan det ju spåra ur ibland.

    En grej som vore praktiskt är om man kunde kopiera inställningarna från en lyckad bild i kameran, dvs vitbalans och sånt, och använda det som en tillfällig förinställning. Lite som att göra så i Camera Raw/Lightroom.

    Den sista punkter är också viktigt, jag brukar som standard leverera mellanstora i sRGB (typ 2048px på långa sidan för FB och sånt) plus högupplöst i AdobeRGB. Vill man vara extra snäll kan man ju samtidigt fråga om de behöver ett visst format till nyhetsbrev eller blogg. Ska de göra storleksändringen själva kanske det tar lite längre tid innan de använder bilderna.

    1. Tackar! Mja, vitbalansen är ju alltid lite klurig när det är befintligt ljus. Håller med om att man skulle kunna försöka komma så nära som möjligt med manuell inställning, men att ändra vitbalansen manuellt var här otänkbart. Som jag beskriver i texten så var ju just detta fall ovanligt klurigt, eftersom det var färgat ljus (i massor av olika färger dessutom) med spotlights som belös föreläsaren på scenen, som flyttade sig konstant mellan olika delar av scenen. En fast inställd vitbalans hade verkligen inte funkat här, så jag lät kameran göra det bästa den kunde på Auto.

      Ja det beror faktiskt lite på vilket humör man är på, om man orkar leverera en massa ”extrabilder” som är anpassade till kunden 🙂 Det har hänt att jag har ”walked the extra mile” och gjort i ordning allt i väl sorterade mappar, eller så levererar jag enbart bilderna i en färgprofil och full upplösning.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *